Att det märks i kroppen att man har börjat jobba igen är den stora sanningen. Det värker och molar i kroppens alla muskler och leder och händerna har återigen börjat domna bort. Arbetstiden är en av anledningarna, att arbeta sena nätter, då jag egentligen borde ligga till sängs, arbetet med händerna högt uppe, böjande och svängande runt i baren och springande fram och tillbaka sätter sina spår. Att nästan ha varit symptomfri under dessa månader jag inte jobbat har varit en fröjd för både kroppen och själen. Att ha ont ibland, vid väderomslag, vid extrem kyla, att inte kunna sova ordentligt, utan bara vända och vrida på sig under nattens alla timmar och vara morgonstel är något jag lärt mig att leva med. Men det här, att det molar i nedre ryggen konstant, nacken värker, skuldrorna skriker, att inte kunna gå ordentligt pga av stela värkande muskler, att inte kunna röra knäna, fotlederna, handlederna och ha stickningar i händerna och inte kunna skruva av korken på Loka-flaskan själv, nej, så vill jag inte ha det.
Ska jag ha det så här varje helg hädanefter?
Efter varje lördag, eller kommer jag kanske att vänja mig vid det igen?
Att sitta uppe mitt i natten gör det ju inte direkt bättre och inte heller gör det det lättare för stressen och depressionen som ruvar bakom varje knut, alltid.
I morgon blir det hälsokostbutiken, och inhandling av insomningstabletter i naturlig form gjorda på örter. Jag hatar kemiska mediciner. Jag vill inte!
Och det blir en långpromenad, så att jag mjuknar upp igen, får mig frisk luft, motion, och lite tid för mig själv!
Och, nu är det dags att börja hård-träningen igen, så att jag ska må bra, för det här vill jag absolut inte ha nu också, det räcker med det som redan är, eller hur!?
Läs här om Fibromyalgi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar