Blickar framåt.

Vi sms:ar och pratar i telefon igen. Det känns så bra. Och jag förstår, och han förstår.
Jag försöker att lyfta huvudet, blicka framåt och tänka på framtiden. Jag måste lösa det här som är nu. Det som är problemen nu, det som hindrar mig från att göra det jag vill göra.
Snart. Snart löser sig allt.
Ni säger det, och jag försöker att tro på er.

En dag i taget.