tisdag 26 april 2011
torsdag 14 april 2011
tisdag 12 april 2011
Oslo
Jag är i fantastiska härliga Oslo. Fast att det har ösregnat hela dagen, så bara storkoser jag mig. Jag sitter här nu med datorn parkerad i knät, det är mörkt och Fredrik har redan somnat och Benito har gjort honom sällskap. Tänk att man kan bli så trött av dessa regniga dagar vi har sådär emmellanåt.
Jag satte mig på tåget i fredags, solen strålade och humöret var på topp, fastän mycket stressad dock. Jag hade ingen aning om hur jag skulle känna inför mötet med mitt förr så älskade Oslo. Skulle jag bli som nyförälskad eller skulle jag komma dit med en klump i halsen med gråten inte långt så borta?
Det blev det förstnämnda.
Jag tog ett djupt andetag, log för mig själv, kände en härlig vårbris med värme möta mig där jag klev av på perrongen, och jag kände mig som hemma. Min enda tanke. Hem.
Den känslan var längesedan jag hade. Har för det mesta bara varit förvirrad sedan jag lämnade Oslo, Benito, Fredrik, min lillasyster och alla mina vänner för ett nytt liv i Umeå med min (stora) kärlek, som visade sig bara vara en bluff. Eller nej, ingen bluff, det ska jag kanske inte säga, men åt helvete gick det i alla fall, och jag har varit någonstans ingenstans de sista månaderna.
Fredagen började med att ta trikken till bryggan, dricka kaffe på Friday's, möta gamla workbuddies, kramas, skratta, berätta, sitta i solen på uteserveringen och bli erbjuden jobb. Jag är välkommen tillbaka.
Jag hoppade sedan på en buss mot Ullevål när Fredrik meddelade att han var på väg hem. Han mötte upp mig i St. Hanshaugen med Benito, och om det var ett möte utav dess like. När Benito fick syn på mig, blev han hur glad som helst, välte omkull mig, pussade mig, busade, pussades ännu mer, och jag stor-tjöt.
Tyvärr så var inte benito så vit längre, så vi stoppade in han i duschen och schamponerade honom kvällen till ära.
Min älskade bäbis! Det blev kos hela kvällen och promenader flera gånger om!
Lördag, det var nionde april, och min Pappa skulle ha fyllt 54 år. Grattis till Pappa där uppe i himlen, eller vart han nu är.
Benito och jag packade väskan och begav oss nedåt St. Hanshaugen och mötte lilla-syster, blev bjudna på tacos och tog oss sedan en heldag i parken. Så mysigt.
Jag, Patricia och Benito. Vi lekte, vandrade och stor-koste oss i den varma solen. Helt otrolig sommarvärme var det, så jackorna åkte av, och linne kunde enbart bäras. Gött!
Vi anlände sex timmar senare hemma hos Fredrik, utmattade, svepte en öl på tre röda, och svidade om till fest. När man har hund, får man förfesta det mesta hemma, så är det bara. Så för gamla tiders skull, satt jag och Fredrik hemma, delade på ett och ett halvt sex-pack Tuborg, spelade musik, tjatade och blev smått berusade. Jag begav mig sedan för att träffa min underbara helt fantstiska norrländska Sandra, som bara är sådär helt härligt fantastisk som bara hon kan va. Gud, vad jag saknat henne!
Det blev fest, trikkar, vin-halsande och en tur inom Deville's. Sweet!
Såklart möttes jag och Fredrik upp där och valsade oss hemåt till Benito i vanlig ordning, innan krogen stängde. En härligt lång nattlig promenad med andra ord, och det var ju såklart jag som fick gå med hunden, då Fredrik fått sig fri sedan jag kom hit! Det är så härligt att få promenera med min älskade vän igen!
Jag satte mig på tåget i fredags, solen strålade och humöret var på topp, fastän mycket stressad dock. Jag hade ingen aning om hur jag skulle känna inför mötet med mitt förr så älskade Oslo. Skulle jag bli som nyförälskad eller skulle jag komma dit med en klump i halsen med gråten inte långt så borta?
Det blev det förstnämnda.
Jag tog ett djupt andetag, log för mig själv, kände en härlig vårbris med värme möta mig där jag klev av på perrongen, och jag kände mig som hemma. Min enda tanke. Hem.
Den känslan var längesedan jag hade. Har för det mesta bara varit förvirrad sedan jag lämnade Oslo, Benito, Fredrik, min lillasyster och alla mina vänner för ett nytt liv i Umeå med min (stora) kärlek, som visade sig bara vara en bluff. Eller nej, ingen bluff, det ska jag kanske inte säga, men åt helvete gick det i alla fall, och jag har varit någonstans ingenstans de sista månaderna.
Fredagen började med att ta trikken till bryggan, dricka kaffe på Friday's, möta gamla workbuddies, kramas, skratta, berätta, sitta i solen på uteserveringen och bli erbjuden jobb. Jag är välkommen tillbaka.
Jag hoppade sedan på en buss mot Ullevål när Fredrik meddelade att han var på väg hem. Han mötte upp mig i St. Hanshaugen med Benito, och om det var ett möte utav dess like. När Benito fick syn på mig, blev han hur glad som helst, välte omkull mig, pussade mig, busade, pussades ännu mer, och jag stor-tjöt.
Tyvärr så var inte benito så vit längre, så vi stoppade in han i duschen och schamponerade honom kvällen till ära.
Min älskade bäbis! Det blev kos hela kvällen och promenader flera gånger om!
Lördag, det var nionde april, och min Pappa skulle ha fyllt 54 år. Grattis till Pappa där uppe i himlen, eller vart han nu är.
Benito och jag packade väskan och begav oss nedåt St. Hanshaugen och mötte lilla-syster, blev bjudna på tacos och tog oss sedan en heldag i parken. Så mysigt.
Jag, Patricia och Benito. Vi lekte, vandrade och stor-koste oss i den varma solen. Helt otrolig sommarvärme var det, så jackorna åkte av, och linne kunde enbart bäras. Gött!
Vi anlände sex timmar senare hemma hos Fredrik, utmattade, svepte en öl på tre röda, och svidade om till fest. När man har hund, får man förfesta det mesta hemma, så är det bara. Så för gamla tiders skull, satt jag och Fredrik hemma, delade på ett och ett halvt sex-pack Tuborg, spelade musik, tjatade och blev smått berusade. Jag begav mig sedan för att träffa min underbara helt fantstiska norrländska Sandra, som bara är sådär helt härligt fantastisk som bara hon kan va. Gud, vad jag saknat henne!
Det blev fest, trikkar, vin-halsande och en tur inom Deville's. Sweet!
Såklart möttes jag och Fredrik upp där och valsade oss hemåt till Benito i vanlig ordning, innan krogen stängde. En härligt lång nattlig promenad med andra ord, och det var ju såklart jag som fick gå med hunden, då Fredrik fått sig fri sedan jag kom hit! Det är så härligt att få promenera med min älskade vän igen!
Jag ♥ Benito
Söndagen var återigen fantastisk värme, och vi började dagen med att göra ett försök med att ta oss till bryggan. Men vi kom dock inte långt, för i parken mötte vi en sju månader gammal boxer-hanne, så självklart fick Benito leka med den. Det resulterade dock i att han inte längre var vit, utan helt och hållet såg ut som en vandrande lerpöl. Så vi fick gå hemåt, han helt slut, och han blev instoppad i duschen. Igen.
När han torkat, vilat och piggnat till igen, vandrade vi ner till stan, mötte Anette och tog oss en öl på Café Sør, snackade om allt som varit och som komma skall. Så kul att se henne igen! Kosi kos!
Innan kvällen fick sitt slut mötte vi Ruben på Grüneløkka på Sandras tredje jobb, tog en öl även där, busade och lekte på gatan och sedan tog vi bussen hem.
En mycket trött hund, med massa nya intryck, och också en mycket trött matmor anlände hem till Fredrik, och det blev en tidig kväll.
En mycket trött hund, med massa nya intryck, och också en mycket trött matmor anlände hem till Fredrik, och det blev en tidig kväll.
Måndagen ankom, vi sov längre än tänkt, men anlände ändå på bryggan i god tid. Och, det var så varmt så att man enbart kunde bära linne igen. Det blev en lång promenad, men oj så mysig, ända ner till Aker Brygge. Sesame Jack Chicken Strips med Blue chz dressing till lunch och en kaffe på Friday's, bara jag och Benito. Så mys. Ja, jag myser typ hela tiden här. Och att dessutom gå ut och äta själv, funkar alldeles utmärkt här. Det är en härlig känsla tycker jag.
Efter bryggan besökte vi djuraffären på Storgata, inhandlade en bajs-pås-hållare som jag inte hittat någonstans i Karlstad, en påse att ha hundgodis i som man antingen fäster i bältet eller hämpet plus att den har en ficka för en klicker, ett antal olika hundben och annat gott hund-godis som är bra när man tränar. Jag fick också lov att komma inom dan därpå och byta Hurta-selen jag köpt i Sverige som var för stor. Så snilt!
Sedan besökte vi Ulrika och hennes underbart söta lilla dotter i deras supermysiga bakgård på løkka, och där bjöds det på kaffe, och vi hade jättemycket att prata om. Så koseligt! Det ska göras om!
Benito stor-njöt dessutom i den tysta lugna bakgården med massa goda ben att tugga på.
Idag blev det tisdag. Ingen rolig dag alls, då jag vaknade i morse av att det smattrade på fönstret. Jag gillar inte regn. Nej, usch. Men inget att göra åt. Vi skulle möta Ben halv tolv på stationen och det var sjælvklart kul. Buss blev det in till stan, mötte upp honom, bytte Hurta-selen i djuraffären och tog sedan bussen tillbaka hem med stackars Benito som inte riktigt ville vara med på noterna idag. Han hatar regn mer än vad jag gör!
Buss igen, ner till Friday's, mötte sköna folkes, Ben fick presentera sig, och han är så välkommen så att jobba i sommar. Så, om det löser sig med bete för Goofy, så blir jag, Ben och Benito sambos under sommaren, och jag får jobba ännu en härlig, jobbig, helt fantastisk, kul, rolig sommar på FAB! Tjohoo!
Money, money och klirr i kassan! Jo, tack, det behövs verkligen efter allt som hänt och varit senaste tiden....
Hoppas DU inte blev alldeles før uttråkad av denna alldeles før långa text!
So long!
Buss igen, ner till Friday's, mötte sköna folkes, Ben fick presentera sig, och han är så välkommen så att jobba i sommar. Så, om det löser sig med bete för Goofy, så blir jag, Ben och Benito sambos under sommaren, och jag får jobba ännu en härlig, jobbig, helt fantastisk, kul, rolig sommar på FAB! Tjohoo!
Money, money och klirr i kassan! Jo, tack, det behövs verkligen efter allt som hänt och varit senaste tiden....
Hoppas DU inte blev alldeles før uttråkad av denna alldeles før långa text!
So long!
Kærlek från Oslo ♥
torsdag 7 april 2011
Promenader, Benito, eventuell resa till Oslo och saknaden av Pappa
Jag har haft en helt otrolig vecka bestående av en jävla massa motion i form av promenader hit och dit. Träningsskorna har blivit skickligt använda, och jag har även varit iväg och spelat badminton!
Helgen som gick kickade igång mina träningsspasmer igen, och jag har gått både till och från stan (ca. 7 km tror jag att det är..), gått en hel drös med promenader med min bästa Goofy, som skadat sig i benet efter olyckan, och det har blivit halvtimmar, timmar och mer än det att vandra!
Snart ska det börjas jogga också, och snart kommer min älskade hund att komma hem till mig för gott, och då ska det gås ännu mer, motioneras, gå på hundkurser och kanske t.o.m. prova på lite agility, och framförallt så vill jag börja träna skydd med honom. Jag glädjer mig!
Tack, min bästaste Stoffe för att du ställer upp. Jag har mått så bra denna vecka, så att det är inte klokt. Att få tak över huvudet tillsammans med min hund är helt fantastiskt. Äntligen. Vad jag har längtat. Tanken på att Benito snart är hos mig, och att han ska få slippa sitta ensam hemma hos Fredrik medan han jobbar är ett huvudbry mindre. Hoppas nu bara på att jag får lägenhet till 1:a maj, annars är det rätt kört igen...
Att spela badminton idag var hur kul som helst, så tack Ben för att du släpade med mig!
Imorgon åker jag eventuellt till Oslo. Det blir att träffa Benito (!!), träffa lilla-syster och fira Pappa som skulle ha fyllt 54 år på lördag, gå ut med Sandra, glida in på Friday's, OCH höra av mig till alla andra som jag så gärna vill hinna med att träffa. Jag har hört att Oslo består av uteserveringar nu, så då kan det fikas och Benito kan vara med. Vi hoppas på sol!!
När jag gick min härliga promenad hem från stan idag, i hårda vindar dock, fast varma, gick jag och satte mig vid Pappas grav. Jag satt där, tänkte funderade, och jag tackade honom för att jag har lyckats att nästan snart nå mitt mål. För det är tack vare han, när han gick bort, som jag bestämde mig för att mitt liv skulle förändras. Det är tack vare honom som jag lyckats gå ner mina fyrtiofem kilo, men ytterligare tio kvarstår, och det ska klaras av fram till sommaren!
Självklart är jag också förbannad på att min Pappa inte längre finns i mitt liv, men hoppas på att han har det bättre där han är nu. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Det är en saknad som inte går att förklara. Han lämnade mig alldeles för tidigt.
Jag önskar, av hela mitt hjärta att han fanns här nu, och hjälpte mig med min jobbiga situation, för jag vet, att han skulle stötta mig, som ingen annan i min familj någonsin har eller kommer att göra.
Helgen som gick kickade igång mina träningsspasmer igen, och jag har gått både till och från stan (ca. 7 km tror jag att det är..), gått en hel drös med promenader med min bästa Goofy, som skadat sig i benet efter olyckan, och det har blivit halvtimmar, timmar och mer än det att vandra!
Snart ska det börjas jogga också, och snart kommer min älskade hund att komma hem till mig för gott, och då ska det gås ännu mer, motioneras, gå på hundkurser och kanske t.o.m. prova på lite agility, och framförallt så vill jag börja träna skydd med honom. Jag glädjer mig!
Tack, min bästaste Stoffe för att du ställer upp. Jag har mått så bra denna vecka, så att det är inte klokt. Att få tak över huvudet tillsammans med min hund är helt fantastiskt. Äntligen. Vad jag har längtat. Tanken på att Benito snart är hos mig, och att han ska få slippa sitta ensam hemma hos Fredrik medan han jobbar är ett huvudbry mindre. Hoppas nu bara på att jag får lägenhet till 1:a maj, annars är det rätt kört igen...
Att spela badminton idag var hur kul som helst, så tack Ben för att du släpade med mig!
Imorgon åker jag eventuellt till Oslo. Det blir att träffa Benito (!!), träffa lilla-syster och fira Pappa som skulle ha fyllt 54 år på lördag, gå ut med Sandra, glida in på Friday's, OCH höra av mig till alla andra som jag så gärna vill hinna med att träffa. Jag har hört att Oslo består av uteserveringar nu, så då kan det fikas och Benito kan vara med. Vi hoppas på sol!!
När jag gick min härliga promenad hem från stan idag, i hårda vindar dock, fast varma, gick jag och satte mig vid Pappas grav. Jag satt där, tänkte funderade, och jag tackade honom för att jag har lyckats att nästan snart nå mitt mål. För det är tack vare han, när han gick bort, som jag bestämde mig för att mitt liv skulle förändras. Det är tack vare honom som jag lyckats gå ner mina fyrtiofem kilo, men ytterligare tio kvarstår, och det ska klaras av fram till sommaren!
Självklart är jag också förbannad på att min Pappa inte längre finns i mitt liv, men hoppas på att han har det bättre där han är nu. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Det är en saknad som inte går att förklara. Han lämnade mig alldeles för tidigt.
Jag önskar, av hela mitt hjärta att han fanns här nu, och hjälpte mig med min jobbiga situation, för jag vet, att han skulle stötta mig, som ingen annan i min familj någonsin har eller kommer att göra.
måndag 4 april 2011
söndag 3 april 2011
Spontanfylla, pannkakor, promenader hit och dit, stallet och Rockbaren!
Detta skrev jag på fejjan i fredags efter att det strulat till sig med skjuts ifrån mor, där jag pluggat i två dagar, och meningen var att jag skulle in till stan för att se Danko Jones. Inte trodde jag att det fanns så goda själar där ute, men ack så fel jag hade!
Det visade sig en 1:a i vänstra hörnet på skärmen, och det visade sig att en person minsann var ute och ville åka på äventyr långt ut i skogen till världens ände. Så hämtad var vad jag blev.
Trots att vi bara setts på en fest en gång, hade vi visst massor att prata om ,och vi bestämde att ja, då går vi ut en sväng då. För tanken var ju att vem i helvete skulle höra sin kära mobiltelefon när Danko skrålade ifrån högtalarna liksom??
Jag sprang in med min packning, svidade om, fixade håret och lade på maken på 12 minuter! Den du!
Friday night, here I come!
Dessvärre hade Danko nästan spelat färdigt, och insläppet på Nöjesfabriken tog fortfarande det hutlösa priset 260 kr (Inte värt när man inte hinner att se eller höra något, annars: JA!).
Så, vi gick till Pitcher's i stället, mötte sköna männinskor, drack både öl och jäger, drog på efterfest, blev kvar, då det inte är så lätt att ta sig över hela stan mitt i natten när ekonomin inte tillåter taxi-turer, bjöds på pannkaksfrukost, tog en promenad in till stan, blev hemkörd, hämtad igen för att åka till stallet och tog ytterligare en promenad med Goofy.
Hem, tog ett långt bad, svidade om för ännu en oplanerad promenad ner till månen (då jag tagit fel på dag vad gäller buss-tider och missade tydligen bussen med 2 minuter), och hade ett underbart barpass i Rockbaren! Hur skönt som helst att få jobba till musik man gillar, gunga med, sjunga, och rocka på! Sweet!
Jag sov ut en söndagsmorgon som denna, tvättade, städade, och tog mig, ja, en gång till en promenad, fick skjuts till stallet och fortsatte att promenera där med gott sällskap och underbaraste Goofy-mannen!
Tillagade lite tacos när jag kom hem, och nu är det kvällen!
So long!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)