Då har man äntligen fått sig lite färg i huvudet igen. Skönt. Dessvärre gjorde det att tiden sprang iväg, och jag blev sen in till stan. Men inte gjorde det något, då Jossan inte skulle vara i tid heller. Tur!
Det blev en mysig kaffefika på gamla Melkers (har ingen aning om vad det heter nu...Café Duvan kanske??) Vi pratade om allt som hänt senaste tiden och jag fick bli lite uppdaterad om hennes liv också..(eftersom det var mest jag som pratade sist..)
Så underbar känsla, då vi båda bott åtskilt i andra städer, att sedan mötas upp i hemstaden efter tre år, och allt är precis som vanligt! Ja, nästan i alla fall, hon har ju en mini-Jossan nu! Så söt! Jag vill också! En vacker dag kanske...när jag har min drömman, kommit på fötter och börjat leva igen!
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar